louiiseisaksson

Vafan!"
jag blir så jävla trött på det här, jag vet inte hur jag ska göra med allt .. "Allt är som det brukar, men inget är som det borde", okey tolka inte det där fel, utan jag är lycklig nu. Men jag orkar bara inte den ständiga pressen och tjatet från din sida.
Jag trodde du kände mig tillräckligt bra för att veta vad jag klarar av och inte? Men jag hade uppenbarligen fel.
2 jävla månader har gått, jag har gått vidare, det har jag! Men du måste förstå att mitt liv är komplicerat som det är redan nu, så snälla.. gör det inte jobbigare än vad det redan är.
Jag har emil nu, det vet du/ ni. Men, inget funkar med något när jag känner en ständig press mot mig, eftersom det gör mig ledsen och besviken på folk i min omgivning fast dom inte gjort något fel, egentligen. Jag är bara väldigt känslig mot saker jag känner igen från saker som hänt i det förflutna. Det vi gått igenom under en lång tid, har vart på både gott och ont edvin, Och du måste låta mig leva mitt liv på mitt sätt, utan att göra det så invecklat. Du har inte funnits för mig 1/5 del så många gånger som jag fanns för dig, Så vad får dig att tro att jag skulle vilja kämpa för dig? Det finns inget, Jag har inte ögonen för dig längre, dom försvann efter gångerna du sårade mig och du förstår säkert fortfarande inte hur hårt det tog på mig? Men jag struntar faktiskt i sånt just nu, snälla.. låt mig bara leva mitt liv på det sättet jag föredrar, så slipper vi komplikationer i fortsättningen. Hoppas du förstår att tiden med dig var ganska fin från tid till tid också, men det går inte upp mot spåren du satt när du såra mig! du såg hur ledsen jag vart, men det är inte i närheten om hur det kändes på insidan, du är inte värd en andra chans, så lämna mig bara till det som är mitt så kallade dagliga liv och gå vidare med det du vill göra. Jag klarar inte det här länge till, det kommer ta kål på mitt nya liv totalt, om det här fortsätter.. så snälla, försök, för min skull att ändra på dig.