louiiseisaksson

Ja, nu är jag vaken återigen.. med samma kramper i magen, fast nu sitter smärtan på sidan utav magen.
kl är nu 03.21 och jag kan inte somna om pga smärtorna.
Emil ligger nere och sover, stackarn vet inte vad han ska göra.. Men det vet inte ens jag!
De känns som att det är något organ som gör ont, vad för organ sitter på sidan utav magen,, vänster sida!?
JAG DÖÖÖÖR! :'(

nu är den efterlängtade hårförlängningen i. Ursäkta bakrunden och tröjan, men man vill ju inte skita ner användbara kläder när man färgar håret! puss <3

Idag vaknade jag upp runt 04.00, låg och vände och vred fram tills 04.40 då jag bestämde mig för att kliva upp ur sängen eftersom jag inte gjorde någon nytta där liksom. Så jag gick upp och åt 2 ipren, sedan försökte jag äta lite frukost. Och allt detta pga en Jävla mensvärk. Det är nog den värsta jag vart med om, någonsin. Jag höll/håller på dö typ.
Jag som verkligen hade sett fram emot en bra början på veckan och fått massa gjort under lektionen, men icke då.
Jag gick ned efter frukosten för att försöka ta mig iväg i alla fall, så jag sminkade mig färdigt. Men under tiden så kände jag hur magonten bara vart värre och värre, och sen så.. Kom det upp!
Förstår ni eller, jag hade sån mensvärk så jag spydde! fyfan säger jag bara.
Nu ligger jag här i alla fall. Svin trött, men kan ändå inte sova pga magen.

Emil åkte precis här ifrån. Fick nästan tvinga honom för att åka till skolan. Han ville stanna hemma med mig, men det blev inget! han ska åtminstone kunna sköta skolan. aw lilla<3

Idag ska jag till enheten tror jag, om jag blir bättre vill säga. Sedan försöka hinna med mitt spinning pass som jag har bokat! känner verkligen hur skönt det vore att få träna lite, känns som evigheter sen sist.
    Imorgon blir det skivstång, as bra! Sedan spinning igen på torsdag. Vet inte riktigt hur veckan är upplagd ännu, men ser fram emot en lyckad vecka!

Nu ska jag försöka vila lite. Hörs sen!
 

Hur ska jag förklara hur jag känner?
allt detta som sker, har inget slut.. finns det ens ett slut?

Jag trodde att allt skulle bli bra för 1, 4 år sen, men jag hade uppenbarligen fel.
Efter avslutet så startade "känslan" igen, och idag står jag här som ett jävla frågetecken och inte vet vilken väg jag vill gå? Är det verkligen så det ska behöva vara resten av livet, jag vill verkligen veta.
Jag vill vara säker på att det kommer bli bra, och att jag gör rätt beslut här i livet, Men har jag gjort det nu?- det är frågan.
Mitt problem har inte med någon annan att göra, men jag vill att ni ska veta att om det går ut över er, så är jag väldigt ledsen för det.

För er som inte vet, så går jag på ätstörnings enheten en dag i veckan och pratar om "mina problem" och försöker få ett slut på det hela.
Idag fick jag höra en konstig sak från min kontakt person, hon sa såhär " Vi ska inte prata om din vikt och hur du ser på det, för det kan jag ändå inte påverka"
- VAFAN GÖR JAG DÄR DÅ ?, om jag inte kan få den hjälp jag behöver, så skiter jag i hela jävla processen.
Jag vill känna mig vacker, jag vill känna mig smal, jag vill känna mig nöjd med saker jag gör. Men Inget av detta kan jag få hjälp med? är det så hon menar, så är det hela inte ens värt ett försök.

"Kan man leva ihop med någon om man inte älskar sig själv?" för att älska någon annan, så måste man kunna älska sig själv?, det är vad jag har hört. Men måste det stämma?, det skulle jag inte tro. Jag älskar emil, men förstör jag för honom genom att låta detta påverka hans liv? Alla dessa frågor, men jag har inget svar. Så jävla trött på att vara omedveten om typ allt.
Nu frågar jag er, läsare.. Är det rätt att ha en man älskar om man har detta problem, är det dumt gjort mot honom?

Idag har jag iallafall fått träffa min stephanie, jag och Sophia var och hälsade på henne i några timmar, det var jätte trevligt. Kan inte vänta tills imorgon typ, för då kommer bruttan till skolan, sedan ska vi tillbaka till henne och ha lite tjej dag. puss på det