louiiseisaksson

Jag är inte den personen som brukar vända mig upp och ner och kurra ihop mig. Det är inte det att jag är osäker på hur jag känner eller mår. Utan det är själva grejen att jag inte vill känna, eller må såhär. Jag mår bra egentligen, men vissa stunder tar känslorna över. Det vet vi alla.
Man ska aldrig vara för säker på vad som kommer hända, för ibland så kan allting man trott ska ske, totalt vända. Att inte kunna dela med sig av det man känner, eftersom man vet att vad man än säger så skulle det inte leda till någonting gott. För man vet att från andra människors perspektiv, så skulle detta vara helt absurt och dem vet, även som jag vet att detta inte kommer ske. Den känslan är okontrollbar. Det tär på en.
Om det nu vore så att de känslor jag talar om kretsar kring kärlek. Så vet jag själv att de spår inte skulle falla mig till rätta. Det skulle inte gå.
Men är det så att känslan handlar kring en händelse så vore väl detta enklare kan man tro. Men så är inte fallet heller. Jag vet varken in eller ut i denna fråga. Vart står jag någonstans? Vart vill jag vara?